Den psykodynamiska terapin (PDT) kommer ur psykoanalysen som skapades av Sigmund Freud för cirka hundra år sedan. Omfattande förändringar har gjorts sedan dess, och även om grunden är liknande är det ganska stor skillnad mellan den psykodynamiska terapi som utövas idag och den ursprungliga teori, och metod, som psykoanalysen står för.

Psykodynamisk terapi utmärks av sin relativa öppenhet – det finns ingen tydlig agenda eller detaljerad plan, likt t ex KBT har, utan samtalet formas utefter klientens initiativ och aktuella behov, samt utefter det möte som uppstår mellan parterna. Den psykodynamiska terapeuten strävar efter en tillitsfull kontakt med klienten så att de två tillsammans kan undersöka svåra känslor och tankar som klienten bär på. Terapeuten kan hjälpa klienten att sätta ord på, och möta, känslorna som ofta undvikits, t ex för att de är smärtsamma eller skamfyllda. På så sätt kan denne få hjälp med att sätta in sina erfarenheter och känslor i ett större sammanhang som ger erfarenheterna mening, dvs. gör dem begripliga och de upplevs då som mindre hotande.

En viktig del av det som hjälper i en psykodynamisk psykoterapi är att de problematiska livsmönster som individen bär med sig synliggörs på ett empatiskt sätt i relationen till psykoterapeuten. Klienten kan se och undersöka nya möjliga vägar och förhållningssätt vilket understödjer en positiv förändring. Genom att psykoterapeuten på ett empatiskt sätt lyssnar och inte avvisar eller värderar, kan patienten även få en ny känslomässig erfarenhet av att kunna bli accepterad som den han eller hon är. En sådan erfarenhet kan i sig bidra till att klientens självbild och självkänsla grundläggande förändras. I arbetet med att hjälpa klienten att utforska sina känslor, behov, motiv och relationer kommer en psykodynamisk psykoterapi att delvis handla om att förstå individens livshistoria. Den största delen av tiden ägnas dock oftast åt att arbeta med känslor, tankar, motiv och relationer som är aktuella i livet. Ett undantag är i arbetet med personer som har svåra traumatiska erfarenheter. I detta fall kommer ofta en större del av tiden att fokusera på bearbetning av minnen och känslor från dessa erfarenheter. Detta kombineras med ett arbete kring hur traumat påverkar relationer och känslor här och nu.